Ulrika Lagerlöf: "Ända sedan jag var liten har jag vistats mycket i skog och natur"

Inspirerad av sin mormors erfarenheter har Ulrika Lagerlöf skrivit en historisk bladvändare om svindlande kärlek. Hjortronmyren är den första delen i serien Timmerfolk, en romansvit där kvinnorna står i centrum i berättelsen om den storslagna svenska skogen. Vi fick en pratstund med Ulrika om boken och skrivandet.

Hur kommer det sig att du har skrivit en roman om en kvinna som jobbar som kocka i en skogshuggarkoja i Västerbotten på 1930-talet?

Foto: Linda Broström

Det hela började med att min gammelmoster berättade om en mässingsklocka som min mormors far brukade ha på släden när han jobbade i skogen om vintrarna. På våren gick syskonen och lyssnade efter klockan för att höra om han var på väg hem, efter månader borta i skogen. Samtidigt berättade hon att min mormor jobbat som kocka i en skogshuggarkoja när hon var ung. Min mormor kom från en liten by som heter Ålund fem mil norr om Skellefteå. Den isolerade skogskojan, långt ute i den norrländska skogen, kändes som en fantastisk miljö att skildra i en roman.

Du vill berätta om kvinnornas roll i skogsbruket – varför det?

Skogsbranschen har alltid varit, och är fortfarande, en mansdominerad bransch, där kvinnornas roll varit ganska osynliggjord. Men många kvinnor slet hårt, bland annat som kockor i skogshuggarkojorna, och det ville jag skildra genom bokens karaktär Siv.

Kockans ansvar var att laga mat, hålla varmt i kojan, bära in ved och vatten, diska och städa. Ett slitsamt arbete från tidig morgon till sen kväll. Ofta var det unga flickor vars familjer inte hade råd att låta dem studera som skickades ut i skogen. Under 30- och 40-talet arbetade flera tusen kvinnor som kockor i skogskojor i Norrland under vintrarna. Och de fick ofta ganska bra betalt, betydligt bättre än som piga eller hembiträde, och dessutom fick de styra och ställa i skogskojan.

Din roman utspelar sig på två tidsplan och med två huvudpersoner – varför blev det så? Berätta lite om Siv och Eva.

Foto: Linda Broström

För mig kom den historiska berättelsen först. Där följer vi den 17-åriga Siv som 1938 skickas ut för att jobba som kocka. Som ensam kvinna, med tio män, ska hon sköta hushållet i en liten timmerkoja utan el och vatten hela vintern. Hon reser utan att protestera, men inom henne råder fullt uppror. Hon avskyr kojan, smutsen och trängseln och de omoderna levnadsförhållandena. Men när den värsta chocken har lagt sig upptäcker hon också en frihet med arbetet i kojan, från sitt annars hårt hållna liv i barndomshemmet. Dessutom träffar hon såklart sitt livs kärlek.

Ganska snart insåg jag att det fanns en parallell nutidshistoria som jag också ville skildra. Den svenska skogen är idag föremål för mängder av konflikter och heta debatter, där skogsbruk, miljörörelse och rennäring representerar väldigt olika perspektiv, något som skildras genom Uppsalabon Eva. Eva jobbar på ett skogsbolag och skickas till den lilla orten Djupsele i Västerbotten för att lösa en konflikt där några aktivister protesterar vilt mot en av skogsbolagets avverkningar. Hon har sina rötter i trakten och återvänder för första gången på många år. Eva är övertygad om att svenskt skogsbruk är hållbart och att situationen hon ska lösa bara är ett medialt blåsväder. Men ju längre hon är på plats i Djupsele, desto mer börjar hon tvivla.

Vad har du själv för relation till skogen?

Ända sedan jag var liten har jag vistats mycket i skog och natur, och för 10 år sedan började jag jobba med skogsfrågor som kommunikationsansvarig på Skogssällskapet. Det finns så otroligt mycket att lära om den svenska skogen. Sen har jag på senare år också blivit mer intresserad av trä som byggnadsmaterial. Både för att det är så användbart och för att det åldras med sådan värdighet. Jag och min man har köpt ett litet timmerhus i Hälsingland och jag tycker att det är fascinerande att se spåren från yxhugg på timret och veta att någon stod där och byggde sitt hem för hand för 200 år sedan. Vårt mål är att vårda huset så det kan det stå i 200 år till.

Om Ulrika Lagerlöf

Ulrika Lagerlöf jobbar med kommunikation inom skogsbranschen. Hon bor i Uppsala och debuterade 2021 med Stanna hos mig. Hjortronmyren är inspirerad av Ulrika Lagerlöfs egen släkthistoria. Hennes mamma är uppvuxen i Bastuträsk i Västerbotten, och i början av 1940-talet arbetade hennes mormor som kocka i en skogshuggarkoja.

Om Hjortronmyren

1938 tvingas den unga flickan Siv bli kocka i en skogshuggarkoja i Västerbotten. Långt ute i skogen i sträng kyla ska hon hålla rent och sätta mat på bordet till tio män. Det blir en omvälvande upplevelse där både frigörelse och hennes livs kärlek väntar.

2022 skickas Uppsalabon Eva till Västerbotten av sin arbetsgivare för att dämpa vilda protester mot en av skogsbolagets avverkningar. När motsättningarna skärps måste hon möta media, miljöaktivister och samebyn, men i spåren av konflikten hittar hon också ledtrådar till sin egen släkthistoria.

Hjortronmyren är den första delen i serien Timmerfolk, en romansvit där kvinnorna står i centrum i berättelsen om den storslagna svenska skogen och de konflikter som omger den.

Sagt om boken

"Jag tycker om berättelsens många nyanserade personporträtt – och imponeras av att romanförfattaren inte bangar för att skildra kvinnlig erotisk lust. Då. Nu." Västerbottens-Kuriren